Julia Vorsol från Marklanda född 1999
Dagen Julia kördes ner med transport från Öland till oss sken solen när hon klev av släpet och det var vackert väder, dagarna före var det storm o oväder.
Varför blir det så att alla våra hästar kommer till genom tillfället och inte lång planering och sökande.
Såg en annons på nätet" Islandssto säljes, gått med två föl, ej mtk riden de senaste åren, mot passaktig", men bilden visade ngt vackert.
Efter flera samtal av ägarna som av olika anledningar var tvungna att göra sig av med hästen, så satt Anci och jag oss i bilen på väg till Öland. Julia stod ute i lösdriften rund och god och inte den som rusade fram för att det kom någon. Vi tog in henne och lät henne röra sig på ridbanan, försökte löslongera, men hon försod inte våra signaler. Ägaren visade hur de hanterat henne lite annorlunda och berättade att de jobbat med hosemanship mycket.
Hon hade fina rörelser och såg vacker ut det lilla man kunde se bakom vinterpäls och muskler som saknades. De som hade tittat på henne tidigare hade provridit henne men då hade hon bara rusat runt på banan, samtidigt så berättade hon att dottern som ridit en del Western ridning red henne mycket barbacka och i grimma så det kändes inte som läge att göra någon uppsittning då hon ändå inte ridits något vidare på länge. Hon visade i sitt sätt dock ett positivt sätt och var väldigt lyhörd, uppmärksam och lydig från marken.
Nåväl det blev känslan som fick avgöra detta köp. Utifrån tidigare erfarenheter är det aldrig försent att plocka fram hästens gångarter igen. Då känns hästens mentalitet som det som får avgöra för den stunden. Jag bestämde mig för att börja om från början och gå till väga som om hon vore en unghäst. Detta har fungerat med tålamod, träning, sunt förnuft och hoppet då Kristine Barner hade henne en vecka för att känna av henne på vilket sätt hon skulle jobbas framöver, hennes uttryck var"hon är en oslipad diamant" grundinridningen är perfekt, det kommer krävas en del men Kristines ord har jag tänkt på varje gång jag känt kommer jag med min lilla ridvana klara detta igentligen.
Julia har verkligen hjälp mig att lära mig utvecklas med ridningen och visa hur det skall kännas när det är rätt och jag har hjälpt henne tillbaka. Det går framåt hela tiden, vi har långt kvar till men det är det är det jag gillar med ridningen, små små framsteg som ger reslutat med målen jag jobbar efter. Det gäller att tro på det man gör som ex då Julia fick bettet i munnen och slog med huvudet och la över tungan så fort man tog i henne, hon vinglig och kunde inte gå rakt fram tills att ta sig runt på en tävlingsbana. Det var något jag inte räknat med så snabbt efter då jag köpt henne. Samtidigt är det spännande för det tar tid att känna henne och hur ridningen skall utföras, det är inte bara att kliva upp och rida och veta hur man skall göra som med en del hästar.
Julia är ett harmoniskt sto i hagen som är lugn och trygg men kan ändå säga ifrån när det behövs. Hon är hästen som välkomnar med ett lätt gnägg när matspannen kommer fram eller när bilen kör in på gården på morgonen för då blir det hö. Hon är känslig för ryttaren och känslig som häst men otroligt lättlärd och tillmötesgående om man vet hur hon fungerar.
2009 Julia har 2008 provat tävlingsbanan med 5-5,5 i trav,skritt,galopp som inte tränasts så mycket,men nu sitter även tölten så det ska bli spännande att visa den med./Bodil
bilder stamtavla
.Föräldrarna:
Venus frá Snallsteinshöfda (1989-2007) Segull fra Skardi
